Vi har dom grymmaste minnena. Och vi är så sjuka fast ändå så jävla grymma.Vi har alltid varit som systrar helt seriöst. Bråkat som systrar osv. Vi har exakt samma humor typ ,dålig. Du har alltid funnits där för mig när jag behövt dig. Och jag har alltid funnits för dig. Och kommer alltid att göra såklart. Du är den snällaste jag känner. Du förstår en och du förstår om jag är ledsen och då finns du där.Och tack tiffany , tack. För att du är så grym och helt otrolig. Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gör hos dig. Kanske inte visar det men ändå. Jag är dock inte som dig och tar av folks mat utan å fråga. Men det är en del av din personlighet. En annan del är också att du är lättirriterad. Men jag accepterar det. Och jag har vant mig vid det. Jag har lärt mig dig nu. Jag vet hur du funkar. Och jag vet hur du har det så jag försöker göra allt jag kan och mer för att hjälpa dig. Och din mamma är så underbar. Tiffany, du förstår inte hur mycket du betyder för mig. Alla minnen liksom. Minne : När du sparkade snö på mig så jag blev sur och inte kunde byta kläder för att dom var här i denna lägenheten. Varje gång vi gick till korvkiosken för att käka fetto mat . När du ropade högt som fan ''Bajs'' inne på maxi i kön.När vi sprang ut på balkongen i stockslycke och sjöng.Så sa anette att vi sjöng fint :) Alla dessa minnen. Vart skulle jag vara utan dig? Vem skulle jag vara utan dig? Du har förändrat mig något enormt och det tackar jag dig för.

Jag saknar dig något enormt mycket. Älskar dig tiffany johansen. Bästa vän/syster och Per ♥

Kärlek som sagt.