Ni vet det där uttrycket
”man vet inte vad man har förens man förlorat det”?

Det stämmer så jäkla bra.
När jag var lite kunde jag tycka livet var hemskt

---

Vi lever på 2000-talet . Århundradet då ingen skäms ,
det gjorde man på 1900-talet men inte nu längre .

Folk ljuger och bedrar . Otrohet är något alla sysslar med ,
vi skäms inte när det kommer fram att vi fuskat med deklarationen , bokföringen eller
i helgens poker tuneéring . Vi är med i dokusåpor och vi har sex i tv .
Det är coolt att bli påkommen med att dra en lina och vi bär huvudet högt
även om vi gått över vår mammas döda kropp .

Allt man behöver göra är en pudel och så är allt är bra igen .
Vi blir folkkära och populära ,
vi blir idoler och får grouipies .

Vi skämms inte över att vi är gubbsjuka , desperata efter len hy eller
köper bröst utav plast .
Vi skäms inte när vi säger en sak och gör en helt annan .
Vi skäms inte ens om vi skulle hängas ut i både radio , tv och tidningar
för den dubbelmoral vi sysslar med .
Då gör vi bara en pudel och allt är bra igen .

Vi lever inte ett samhälle där ingen skäms .
Och jag vill inte vara en del utav det , för jag skäms !
Jag skäms över att vara kvinna , jag skäms över att komma från den här staden
och jag skäms för att bo samma planet som alla er som inte
skäms varje gång jag påminns om att ni existerar .

Jag skäms över alla mina gamla kompisar som istället för att skämmas över
sina beteenden och liv skryter om det .
Jag skäms att min första kärlek är ett skämt , jag skäms för att jag älskade
någon som inte var värd det . Jag skäms över alla er med dubbelmoralen :
”nej men dom är hur blåsta som helst men dom är ändå mina bästa vänner” .
Jag skäms över alla er i den här staden som jagar status och jag skäms över alla er uppmärksamhets
sökande killar och tjejer .

Ni säger ofta till mig , kasta inte sten när jag själv sitter i glashus .
Men jag sitter inte i ett glashus .
Jag har valt och jag har valt bort er , ni är inget jag vill ha att göra med .
Jag har gått från botten till toppen och jag har lärt mig
att älska mig själv och jag är starkare än någonsin .
Ni tycker att jag är korkad bara för att ni inte kan sätta mig i ett fack .

Men det jag förstår inte hur ni kan lägga er på kvällen och somna med vetskapen
om hur ni beter er ? Eller förstår ni inte ? Eller kanske har ni ångest för det ni gör ?
Jag hoppas ni vaknar upp en dag med ett samvete och börjar förstå vad jag menar med den
här texten (även om jag tvivlar att det någonsin kommer hända) så önskar jag er lycka till
den dagen och hoppas att ni kommer orka fortsätta leva med er själva .